Vargjakten nödvändig för livskraftig stam

Nu på lördag går startskottet för årets vargjakt. I år är det totalt 20 vargar som får skjutas, varav två i Västra Götalandsregionen. Vargjakten väcker alltid diskussion. Jakten har betydelse för acceptansen av varg i vargrika områden och för åtgärder som minskar inaveln.

Alliansens mål är att Sverige ska ha livskraftiga stammar av varg inom dess naturliga utbredningsområde. Skyddsjakt efter skadegörande vargar kombinerad med en kontrollerad licensjakt under strängt bevakade former för att begränsa vargens tillväxt, stärker acceptansen för vargen som ett inslag i vår fauna.

Begränsad licensjakt är långt ifrån den enda åtgärden alliansen har vidtagit i syfte att nå målet om en livskraftig vargstam. Det krävs även en större delaktighet, både lokalt och regionalt. Med ökade möjligheter till inflytande genom nya viltförvaltningsdelegationen följer också ökat ansvar för vargstammens utveckling.

Vidare krävs förstärkning av vargstammens genetik för att förhindra inavel. I dag härstammar Sveriges 200 vargar från i princip tre individer. Det skadar fortplantningsförmågan, vilket egentligen innebär att hela vargstammen far illa. Alliansen gör nu en kraftansträngning för att få in nya vargar från Finland och/eller Ryssland.

Årets vargjakt kommer inte att bli lika omfattande som förra årets. Jakten tillåts bara om den inte försämrar vargens bevarandestatus. Naturvårdsverket ansvarar för att göra bedömningen utifrån stammens status, tillväxt och genetik och i år har man kommit fram till att totalt 20 vargar får skjutas, till skillnad från förra årets 27. Fler revir undantas också från jakt. Licensjakt ska inte ske efter genetiskt värdefulla vargar och deras avkommor.

Alliansens politik innebär att Sverige på sikt ska ha en vargstam som överstiger 200 vargar. Hur mycket större beror bland annat på hur mycket den genetiska statusen förbättras. Beslut om ett exakt antal vargar förbereds i en utredning där berörda landsbygdsorganisationer är representerade och där väsentlig forskning utgör grunden.

Maria Plass och Lars Hjälmered

Kommentera